förenades av vår kärlek till musik, vår läggning för besatthet och vår respektive ensamhet.
Tillsammans upptäckte vi vad som skulle bli en stor del av våra liv – Florence Valentin. När vi
växte upp tillsammans, till synes till en enda enhet, blev Florence Valentin en del av oss och vår
vänskap. Ingen textrad var för liten att analysera, inget avstånd för stort att åka till en spelning,
ingen väntan i kyla och regn för lång för en plats vid scenkanten – varken när vi var de enda
som konkurrerade om platserna eller när kön var lång. I en intern tävlan om antal besökta
konserter blev slutställningen blev 18-17. Vi blev mer som systrar och delade alla våra
upplevelser i långa msn-chattar.

Men sånt som brinner intensivt brinner också ut snabbare och bråk ledde till en splittring mellan
oss. Vi besökte konserter utan varandras sällskap eller under spänd tystnad. Inte långt därefter
slutade Florence Valentin spela tillsammans och vi hade färre anledningar att ses.

Med åren byggde vi upp en vänskap igen. Inte du-och-jag-mot-döden som förr utan något
stabilare, hälsosammare – ja, vuxnare. Numera fyller vi tiden med studier och jobb, snarare än
msn-chattar och konsertköer. Men trots att åren har gått har vi bevarat minnena av intensiva
tonår och bandet som gav oss den flykt och bekräftelse vi så desperat behövde. Kanske
behöver vi fortfarande den flykten, så än släpper vi inte platserna vid scenkanten.

Chatt mellan Nora och Julia, 5 oktober 2018
Nora: FV återförenas!!!
Julia: WHAT THE ACTUAL FUCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nora: Jaaaaa!!!!!!!
Nora: Det är det sjukaste
Nora: Så vi kör väl en turné???
Julia: Ja vi måste väl det!

luger.se/hurula

1Järnvägsbron
2Inte min son
3Livstid
4Bara i Bandhagen ibland
5Självmedicinering
6Jag vet
7Husen här ute
8Tystnar allt
9Innan ljuset